Om ineffektiva samtal

Det händer att en grupp inte kommer framåt i ett samtal. Dialogen blir istället alltmer krånglig. Man talar förbi varandra, missförstår och måste förtydliga det man just sagt. Diskussionen blir improduktiv, gruppen gräver ner sig och frustrationen tilltar. Ofta känner man igen situationen ifrån förut. Det blir svårt att få folk med sig och man önskar i hemlighet att man vore en större chef än man är.

I situationer som denna verkar kraftfält under ytan och man skall ge akt på hur en del uttrycker sig.

”Ja-men-index”
Konkurrens i en grupp kan visa sig i ovilja att hålla med andra. Samtidigt säger man inte direkt emot. Dialogen kan se ut ungefär så här:
Gruppmedlem A: ”Jag tror att vår kampanj kommer att bli en succé”
Gruppmedlem B: ”Ja, men den är inte anpassad för glesbygden.”

B började sitt svar med ”Ja, men”. B både bejakar (ja) och invänder (men) på samma gång. Den som får ett sådant svar (A) hamnar ofelbart i försvars- och förklaringsposition. Man förtydligar sig och förklarar. Ja-men-sägaren har tagit greppet. Här finns en maktkamp under ytan! Högt ”ja-men-index” är ett tecken på konkurrens. En annan variant är uttrycket ”Ja, i och för sig, men” som rimligen betyder att man i princip är enig men samtidigt ändå inte håller med.

Den som säger ”ja, men” gör det ofta utan att veta om det. Den som däremot börjar med ”Ja, och…” har accepterat vad som sades och lägger samtidigt till något konstruktivt själv. Samtalet förs framåt.

Hur gör man för att tackla konkurrens och ja-men-sägare?
Ta upp vad ja-men-sägaren just har sagt genom att kommentera hur det sades istället för att bemöta vad som sagts. Det kallas metakommunikation (kommunikation om kommunikation). Man kan till exempel svara B på följande sätt:
”När du säger ’ja, men’ så vet jag inte om du håller med eller inte. Du säger både ett ’ja’ och ett invändande ’men’. Kan du förklara hur du menar?”

Sedan kan man fortsätta att bena upp dialogen (nu fick ja-men-sägaren bollen i sitt knä). Efter några gånger aktar sig de flesta sig för att fortsätta. De hamnar nämligen själva i den förklarings- och försvarsposition de brukar sätta andra i.

Till och med presidenter och statschefer anlitar konsulter för effektivare kommunikation i sina grupper.