Man kan inte luras med kroppen
Kroppsspråket är ett fönster till den inre verkligheten och en viktig del av mänsklig kommunikation. Vi människor är bra på att lägga orden rätt, att föra andra bakom ljuset eller att inte säga hela sanningen. Problemet är att vi bara kan ljuga med munnen.
Vårt kroppsspråk spelar en andrastämma till vad vi säger eller gör. Det avspeglar vårt innersta stämningsläge och tonarten lägger grunden till hur vi uppfattas. Motsägelser mellan kroppsspråk och ord gör andra osäkra. De lyssnar till orden men reagerar på kroppsspråket.
Kroppsspråket är inte bara gester och dramatiska uttryck, som när en sökande vid en anställningsintervju är nervös och brister i timing. Vi har väl alla varit med om att missa ett handslag och istället ta varandra om fingrarna. Alltid lika genant! Nervositet och brist i timing hör ihop.
Subtil, urtida kommunikation
Kroppsspråket är ofta ytterst subtilt, det kan handla om sätt att sitta eller stå, om hållning, sätt att röra sig, om ögon, om ansiktsuttryck och färgskiftningar i huden. Vi reagerar intuitivt även på mycket små nyanser. Med intuitivt menas att vi tar in och reagerar på information men utan att kunna redogöra för vad, eller alltid förstå varför. Vi känner igen en nedstämd person på hållningen medan ryggtavlan av en annan kan utstråla glädje. Alla vet vad det betyder när vi har svårigheter att se varandra i ansiktet och när någon sitter nära men halvt bortvänd. Vi är nämligen duktiga på att avläsa tecken på konkurrens eller fientlighet.
Kroppsspråket är också reversibelt, det inre stämningsläget påverkar kroppen men också tvärtom. Prova att röra dig som en stolt person och du blir strax en.
Vår kropps sätt att uttrycka sig är gammalt och ursprungligt och har funnits sedan hedenhös. Att skjuta fram höfterna och gunga på tårna blir en meningslös maskulin demonstration med byxor på. Just detta sätt att uttrycka sig var uppenbart mera lättavläst i forntida dagar.
