Det finns emellertid avgörande skillnader mellan arbetsliv och idrott som man kanske bör ta hänsyn till. Arbetslivet är på allvar, där handlar det om människors försörjning och trygghet och om viktiga samhällsintressen. Inom arbetslivet leder man komplicerade aktiviteter i invecklade sammanhang där vanliga människor arbetar och presterar. Inom arbetslivet måste man leda och arbeta med de människor man har. En företagsledare kan inte välja den bästa laguppställningen varje dag och har inte råd med att ha tjugo procent av personalen som avbytare, sittande på bänken. Dessutom kan man inte välja nya spelare ibland de ytterligare femtio som ständigt fikar efter att platsa. Inom arbetslivet finns människor i alla åldrar, inte bara unga och hungriga.
Att vara ledare i arbetslivet är därför mera komplicerat än att vara ledare inom idrotten. Det finns anledning att se nyktert och osentimentalt på skillnaderna.
Ingen gärdsgårdsserie, ingen publik
Inom lagidrotter kan man avancera i ett seriesystem och börja på låg nivå för att arbeta sig upp. Inom arbetslivet startar alla i högsta divisionen och möter den tuffaste konkurrensen från dag ett. Här finns ingen gärdsgårdsserie där man får lov att pröva sig fram mot enklare motstånd. Klarar man sig inte i arbetslivet försvinner man, man blir inte nedflyttad för att kunna starta om.
Inom idrotten presterar man inför publik och media, man har hejarklackar, blir känd och firad och får applåder och ovationer. Lagspelare är handplockade av coachen själv.
All tid räknas
En match varar omkring 90 minuter, en serie ett halvår eller kortare och startar på nytt nästa säsong igen. Tiden mellan matcher tränar man eller gör annat och den tiden räknas inte. I arbetslivet fungerar människor fyrtio timmar i veckan år efter år och all tid räknas.
Arbetslivets människor får aldrig applåder. En del arbeten är dessutom ointressanta men måste göras. Människor gör fantastiska saker dagligen men utan större underhållningsvärde eller någon särskild utsikt till kändisskap och rikedom. I arbetslivet har man svårt att toppa laget minuterna före slutsignal eftersom det inte finns någon.
Coacher leder mot tydliga och näraliggande mål
Idrotten är tydlig och prestationerna lättavlästa. Det finns regler och domare. En idrottsman eller ett lag får resultatet av prestationen tämligen omgående. Inom arbetslivet kan man få vänta i åratal men måste ändå hålla ångan uppe och man får finna sina egna regler och sin egen spelplan och där finns inga avblåsningar, inga straffar eller nya nedsläpp.
Att leda unga, raska, utvalda, villiga och tävlingsinriktade idrottare till tydliga och näraliggande mål är enklare än att leda vanligt folk i komplicerade verksamheter där man strävar efter långsiktig överlevnad och utveckling.
Därför är det litet genant när arbetslivets ledare går i lära hos idrottens coacher. Ännu mera genant är det om klokskapen kommer ifrån en enskild idrottsman eller en tränare.
Vad en enskild idrottsutövare eller tränare har att lära ut om ledarskap till verklighetens chefer är inte omedelbart begripligt. Att träna någon annan att prestera eller att själv utöva har ganska litet med ledarskap att göra.
Måhända handlar det mera om att få frottera sig med kändisar än att lära om ledarskap.
